Users on page

Now online: 1
Overall: 154160

Mitt Pistol-SM i Sunne 2015

 

Mitt SM började inte på torsdagen den 2 juli då kalendern sa att SM 2015 i Sunne börjar. Det började långt innan då jag bestämde mig för att i år få till ett resultat som jag kunde vara nöjd med. Även om siktet var inställt på en hög placering i resultatlistan, ja det sneglades till och med lite mot pallen i dom tankar som fantiserades fram i huvudet, så fanns det några realistiska delmål uppställda samt med devisen ”Sikta mot stjärnorna så kanske du träffar trädtopparna”, så ska det här nog gå bra.

Först var det bara bestämt att det bara skulle skutas C på fredagen för jag var tvungen att vara hemma till lördagen och A-vapen hade jag inte då. B skulle gå på söndagen men det var uteslutet att åka fram och tillbaka. Det var nämligen pappas 70 års kalas med stor bjudning på lördagskvällen så tävling dagen efter var inte att tänka på. Men sen vart jag övertalad av en ”snäll” klubbkompis med orden:

– Även om du måste hem till lördagen så kan du skjuta A på torsdagen också. Låna min .45:a vet ja!

Sagt och gjort innan sista anmälningsdagen gick ut vart det bestämt och anmält att det skulle skjutas både A och C på SM.

Ojojoj, vad har jag gett mig in på tänkte jag. Nu är det bäst att du börjar tänka till och börja ladda för nu har du gett dig ut på tunn is. Hittills hade jag bara tävlat med stöd från klubbkompisar på trygg mark eller med vapen som jag visste att jag kund skjuta ett okej resultat med. Mina tidigare resultat med A-vapen hade varit rent sagt urusla. Just när jag sitter med dom tankarna och inser att snart är det SM så kommer jag på att jag inte alls har gjort den mentala uppladdning och träning som var tänkt. Har nästan inte hunnit med att vara ute tävlat som det var tänkt, endast ett Kretsmästerskap i C plus lite seriematcher har hunnit avverkas.

Nä, nu gällde det både bot och bättring så jag bestämde att nu anmäler du dig till en tävling en bit bort på okänd mark och åker dit helt solo så får det bli ett startskott för uppladdningen till SM.

Tanken var att se hur det går och vad jag presterade så jag visste vad som behövde förbättras till SM. Anmälning var till en tävling i Åby utanför Norrköping och som vanligt så packade jag väskan på morgonen och drog iväg. Upptäcker när jag kommer dit att jag missat kolla om det skulle skjutas 6 eller 7 serier så jag halar fram telefonen och surfar in på anmälan. Förskräckt upptäcker jag att det ska skjutas 10 tävlingsserier och snabbt kollar jag hur mycket ammunition jag har fått med mig. Till C-pangen har jag fått med mig en och en halv ask, men ve och fasa, jag har ju bara fått med mig en ask till B-pangen, det kommer ju aldrig att räcka.

Jaha, vad gör man nu då? Hinner ju inte åka hem och står där själv med minna paniktankar och kan inte alls tänka klart precis då det är dags för att mitt skjutlag i C. Bestämmer mig för att inte bry mig om det just nu för jag har så det räcker till provserie och tävlingen i C och så får jag ta det där sen.

Provserien avlöper och känns ändå ganska okej. Sen när tävlingsserierna drar igång kan jag inte riktigt släppa det där med att inte ha ordenligt med ammunition med mig. Resultaten sviktar lite då tankarna är på annat håll och blir lite arg på mig själv och bestämmer att jag får helt enkelt skjuta B utan provserie och hoppas på inga klick. Precis då jag tänker, skönt nu kan jag slappna av och bara skjuta, så händer det där som inte får hända. Jag ser bara fyra hål i tavlan! Jag letar och letar men kan inte hitta sista skottet och inser strax efteråt mitt misstag och kollar tavlan till höger. Mycket riktigt, där är det sex hål, fem fina tior och en nia. Killen som står där är också mycket snäll och tackar för en mycket fin innertia från mig och blir noterad för en femtiopoängare.

Det var det, tänkta jag och började fundera på om jag skulle åka hem istället men bestämde mig för att genomlid B tävlingen utan provserie som sågs som positivt just då, för då kunde jag inte skjuta på fel tavla i alla fall.  Vad dom slutgiltiga resultaten vart kommer jag inte ihåg och är inte ens säker på att jag vill veta.

Med det som lågvattenmärke åkte jag hem med svansen mellan benen för att slicka mina sår och tänkte att nu kan det inte bli värre på SM i alla fall.

Tiden flyter på och sommaren har många fina dagar och hojåkningen prioriteras istället för träning och snabbt faller det mesta av det där hemska från Åby i glömska. Men så en dag så säger den ”snälla” utlånaren att nu är det bara ett par veckor kvar och vi måste fixa ammunition till dig.

– Vi köper inte, för jag har en bra ladding så du får komma och ladda hos mig så du har, sa han. Du behöver bara köpa lite kulor och tändhattar och så. För hylsor har jag så det räcker!

Får med mig en inköpslista med lite kryptisk text på beteckningar på kulor och tändhattar och fattar inte någonting. Det var inte bara mina saker till .45-laddingen som skulle handlas utan en hel del andra saker också. Står i affären och ska just beställa det som står på lappen men inser att jag inte har en aning om vad som står där så helt sonika lämnar jag över lappen till han som står bakom disken. Han har svårt att hålla tillbaka skrattet men förstår samtidigt som han får lappen att det är nog inte så lätt alla gånger när men är där för första gången i sitt liv. Vi skrattar gott åt situationen tillsammans.

Nu startar också en del av tidsnöden och diverse problem då det är nära till SM och det börjar sina i butikens lager, så jag får inte dom kulor som det var tänkt men utlånaren säger att det går bra med dom som finns.

– Vi måste bara testa fram en laddning som funkar, det är plätt lätt!

Sagt och gjort, jag köper upp det sista av vad som finns på lager och beger mig hem för att ladda.

Jag laddar upp några provbatcher med olika recept och beger mig ut till skjutbanan för att provskjuta. Inser nu att det är väldigt kort om tid till SM och lite panik uppstår då vi först inte hittar rätt men efter några vänder till skjutbanan och lite konsultation så veckan innan SM får vi till en laddnig som är bra. Har bara en fredagskväll på mig att ladda upp till SM och till en träningsdag innan det är dags att åka till Sunne. Det blev en ganska lång kväll vid laddapparten då jag inte är så säker på den och det är ganska mycket som jag vill ladda upp. Sitter och tänker på dom olika delmålen som jag satt upp och det dåliga genrepet från Åby samtidigt som jag laddar för fullt. Kvällen avlöper väl och jag har fyllt upp mina askar till bredden, till och med så att det räcker till finalserier, tänkt om jag tar mig dit, det vore jätteroligt! Ja, det ska i alla fall inte bli som i Åby. Ha för lite ammunition och skjuta på fel tavla, det får bara inte hända igen!

Snabbt rinner dagarna på och med mycket att göra på jobbet så hann jag knappt komma ut och träna  en gång innan det var dags att packa och åka till Sunne. Det här såg jag fram emot för det skulle bli bra väder och jag hade bestämt att det skulle åkas hoj. Det här kunde ju inte bli bättre än så här, åka hoj till pistoltävling, förena två hobbys på en och samma gång. Ibland är livet bara underbart.

Starten kunde ha blivit bättre för som sagt det var mycket att göra på jobbet så det vart brådis hem för att kunna packa och komma iväg, så jag inte skulle vara framme för sent på kvällen. Kom ändå iväg ganska skapligt tyckte jag när jag passerade Flen, samtidigt så började det kurra i magen och tankarna vandrade runt. Jaja, det är bäst att stå på lite så jag kommer fram någon gång och vrider på lite för att öka tempot. Sitter och njuter av sommaren samtidigt som landskapet flyter förbi och tänker att Sverige är bra vackert ändå. Börjar närma mig Karlskoga och behöver tanka hojen så bestämmer mig för ett stopp med bensin till hojen och mat till mig. Sitter där och äter samtidigt som jag tänker på sist jag packade i stress och det inte vart så bra. Fick en del kalla kårar och paniken slog till, tänkt om jag glömt något. Inser att jag inte bara kan slita upp allt för att kolla så ammunition och puffror är med i fall att någon ser mig. Så jag lastar av hojen och släpar in all packning på toa. Inne på toa krävs det några djupa andetag innan jag trippelkollar att båda vapen med alla delar är med och tillräckligt med ammunition är med.

Allt är som det ska och när paniken har försvunnit kan jag åka vidare och njuta av färden till Sunne. Hittar ganska snabbt till skjutcentrummet och passar på att väga in vapnen innan jag åker till stugan. Sista biten till Campingen utanför Sunne där stuga var bokat av eldsjälarna och veteranerna i klubben var den vackraste biten med en slingrande landsväg längs sjökanten med en vacker nedgående sommarsol. Gör mig ganska snart hemmastad i stugan tillsammans med mina medcampare och snart är det dags att krypa till kojs för imorgon är det SM-premiär i A och då smäller det.

På torsdag morgon äts det en ordentlig frukost och det är ingen stress då starttiden inte är i ottan utan vi kan njuta lite av tillvaron och sen i sakta takt ta oss till skjutområdet. Kommer i god tid till skjutbanan och det vackra vädret håller i sig och bådar för mycket värme, så det bunkras upp med vätska innan det är dags.

Nu så, äntligen så är det dags för premiär med A-vapen på SM. Träningen med .45:an var visserligen bara sådär men vad kunde gå fel? Det kunde ändå inte bli som på Åby för nu hade jag med mig ordenligt med ammunition och lärt mig dubbelkolla vilken som var min tavla, tyckte jag. Provserie utropas i högtalarna och jag fyller på magasinet och nöjd gör jag mig beredd för skjutning. Nervöst lyfter jag vapnet strax efter kommandot eld ges, vet ju att A-vapen egentligen inte riktigt är min grej då jag känner att jag har svårt att bemästra det. Skit samma det kan inte bli lika illa som i Åby i alla fall och det är bara provserie. Ta det bara lugnt och njut av ögonblicket för hur många får egentligen den här chansen efter att ha startat som nybörjarskytt vid 40 års ålder och två år senare stå här.

Provserien avlöper med gott reslutat och jag slappnar av lite samtidigt som jag nu vågar titta mig runt lite. Alla mina klubbkamrater som brukar finnas som stöd står en bit bort men vi hejar på varandra på avstånd och jag försöker finna det stöd som jag nu är i behov av. Men det är ett spänt läge för alla, det var ju bara provserien och nu kommer första tävlingsserien, det är ju då det gäller och på nått sätt ger en fingervisning åt vilket håll det här ska gå.

Nu är det dags första tävlingsserien och ladda är sagt och tydligen eld också för det börjar smälla bredvid mig och jag blir lite rädd, jag har ju bara fyllt på magasinet och inte hunnit längre. När det börjar smälla hej vilt så lyfter jag pistolen för första gången och tror att jag har tappat kornet innan jag inser att det är jag som darrar så mycket på handen så det inte syns. Skärp dig nu, tänker jag, provserien gick ju bra. Tar ner och börjar mentalt innanför ögonlocken visualisera hur tavlan ser ut med ett hål i innertian ,för jag vet ju att jag kan skjuta där för det har jag ju gjort förut, till och med på andras tavlor.

Nu är jag taggad till tusen och min mentor tillika vapenutlånare brukar säga ”ligg på bara” och låt skottet gå av sig själv så är hälften vunnet. Med nyvunnet mod så gör jag det och skottet går av sig själv men för tidigt och det blir bara en åtta. Det gör inte så mycket för det var ingen dålig avfyrning det var bara lite för tidigt i lyftet då skottet satt lågt. Lyfter igen och försöker få det att gå av sig själv men har inte riktigt självförtroendet så det blir ingen bra avfyrning och samma med nästa skott också. Efter tre skott har jag lyckats kamma hem triss i åttor och mitt självförtroende är helt borta. Dom tre åttorna sitter som den största triangel du kan rita men ändå precis tolka in skotten i åttan, vad var det jag sa, A-vapen är inte min grej.

Jaja, triss i åttor är ju mycket mer värt än en innertia i granntavlan och jag sköt en riktigt bra provserie. Så även om jag bara hade 24 poäng efter tre skott och förstod att final inte var inom räckhåll så var det här mycket bättre än Åby. Nöjd med att bara vara där och ändå träffa svart så lyfte jag pistolen med nytt självförtroende för det fjärde skottet. Tänkte för en kort sekund att nu kan det inte finnas mycket som kan gå fel, ångrade mig precis när jag tänkte det, men för sent. Avfyrningen var om inte perfekt så var den riktigt bra samtidigt som timingen fungerade mer än väl men det sa inte PANG! Det som hördes var mer som ett fras och det vart ingen riktig rekyl.

Vad, Fan!?!  Vad var det som hände!?!

Insåg ganska raskt att det här var helt fel. Det måste ha varit fel på laddingen av den patronen. Om det nu bara sa fras, vart tog då kulan vägen? Hylsan satt på tvären i manteln utan att pistolen laddade om och den förväntade smällen förvandlades till världens kortaste tomtebloss. Fipplar runt och får ut hylsan, står sen beredd att göra ny mantelrörelse samtidigt som tankarna flyger. Inser omgående att kulan inte kan ha lämnat pipan och sitter då fast mitt i. Vad gör man nu och vad får man göra?

Tänker att det är bara att ta tjuren vid hornen, tiden är ändå slut, för patron ur och eld upphör har kommenderats. Tar kontakt med tävlingsledare för att fråga vad jag kan göra och han säger att jag får ta bort kulan som sitter fast och fortsätta om jag kan. Serien är förlorad med tävlingen är inte slut menar han på . Själv har jag tänkt att jag packar ihop och åker hem för min SM vecka är över. Försöker med mina klubbkompisar att få stöd och verktyg för att få bort kulan medans markering pågår men det är ingen som har rätt saker för det.

I det här läget så kliver hjälpen fram ifrån ett håll som jag minst anar, en av mina konkurrenter har själv varit med om liknade situation och efter det skaffat en mässingsstång för att knacka ut kulor som fastnat i pipan. Jag får låna stången och går fram till tävlingsledningen för att tala om att jag fått låna verktyg för att ta bort en kula som fastnat i pipan. Lugnt förkunnar han en paus i tävlingen för mig att avlägsna kulan ur pipan. Tittar mig lite oroligt omkring med en skamsen blick och inser att jag har fått hela SM ”on hold”.

Nu inser jag att det kunde blivit värre än i Åby, tänk om jag inte förstod att något var fel och nevös som jag var bara hade via mantelrörelse laddat om. Det hade kunnat bli katastrof! Nu, av minsta möjliga självbevarelse så gjorde jag något som var mer rätt än mycket annat som jag lyckats med. Det vart riktigt svårt att förmå mig vid kommande serier lyfta och avfyra pistolen då jag hade varit så nära en katastrof. Lyckas ändå till sist avluta med två okej serier.

Senare på kvällen så vart det bestämt och ordnat vid stugbyn med en grillkväll. Det visades sig då att dom hjälpsamma konkurrenterna bodde på samma ställe och blev inbjudna till grillkvällen. Samtalsämnet under den grillkvällen var till stor del hur det egentligen kom sig att SM tävlingen lyckades få en paus pga. av att en stackare hade laddat konstigt. Då under grillningen så kom det också fram att det var väldigt många som hade råkat ut för liknande saker och jag var absolut inte ensam i världen om det.

Jag vet fortfarande inte vad som vart fel vid laddingen och är bara glad över att ingen gjort sig illa och resultatet brydde jag mig inte om heller. Försökte bara se till dom positiva sakerna för att få upp humöret till fredagens C tävling.

Fredagens tävling gick kanske inte helt klockrent men jag lyckades i alla fall uppnå väldigt många av mina delmål. Till final lyckades jag inte komma som var ett av mina högre delmål men jag hade ändå tagit mig förbi många av mina andra delmål och resultatet räckte till en standardmedalj i brons. Då kändes det som om jag hade vunnit SM med tanke på dom tidigare resultaten och bravaderna.

Tyvärr så var jag ju tvungen att åka hem i förtid från SM för kalas men vill nu passa på att tacka dom i klubben som arrangerade boende och allt annat runt omkring. Vill också tacka dom som stöttade och hjälpte till på banan mitt i min misär, det var ovärderligt just då.

Vill också ge ett stort tack till min ”snälla” utlånare trots att han kanske är rotorsaken till alla bravader. För hade han inte sagt ”låna min .45:a” så hade jag aldrig fått en sån här bra story att berätta och hade säkert bara fortfarande paddlat omkring i min lilla trygga ankdamm. Det här födda ett större intresse för sporten och triggade till lusten att göra fler såna här resor till större tävlingsarrangemang.

Tack alla och hoppas vi ses nästa år igen!

Med vänliga hälsningar Lars Ryding

1 comment to SM i Sunne 2015

  • Eva och Gunnar

    Fantastiskt!!!!
    Det var ett jättebra, intressant och roligt reportage från ditt SM
    Vilket äventyr!!!
    2016 års SM kan ju bara bli bättre på alla fronter, eller!?

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>